- Metoden är ännu på experimentstadiet och kräver fler studier, men
 resultaten är mycket lovande, säger Per Petersson som är forskare inom
 NRC och fortsätter; med hjälp av en genmanipulerad mus, som saknar
transportören för dopamin, har vi kunnat visa att ryggmärgsstimulering i
kombination med behandling av L-DOPA dvs den etablerade behandlingen för
flertalet Parkinsonpatienter idag, gör det möjligt att betydligt sänka
doserna av L-DOPA med bibehållen motorisk återhämtning.

L-DOPA har, sedan upptäckten på 50-talet, på ett revolutionerande sätt
förbättrat livet för Parkinsonpatienterna och är än idag den bäst
fungerande terapin. Men i ett senare skede av sjukdomen drabbas flertalet
av patienterna av medicineringens biverkningar i form av ofrivilliga
rörelser, sk dyskinesier, växelvis med total stelhet.

- En kombinerad behandling av ryggmärgsstimulering och lägre doser av
L-DOPA kan visa sig vara av stor betydelse för att förlänga den
farmakologiska behandlingstiden. På så vis skulle biverkningarna av
L-DOPA-terapin kunna skjutas fram i tiden och förlänga det goda livet för
patienten, menar Per Petersson.

Metoden

Stimuleringen har skett med hjälp av en inopererad elektrod som placeras
utanpå de hinnor som omsluter ryggmärgen. Liknande stimulatorer används
redan idag för att behandla kronisk smärta och stimuleringen brukar av
dessa patienter beskrivas som kittlande eller vibrerande men inte
obehaglig.

I försöken sänktes på konstgjord väg koncentrationen av
transmittorsubstansen dopamin i både råttor och möss så kraftigt att djuren
fick flera symptom som också uppträder vid Parkinsons sjukdom.
Bland annat hade djuren svårt att initiera rörelser och satt mestadels helt
stilla. I de fall djuren rörde på sig tenderade rörelserna att vara
långsammare än normalt och forskarna kunde också mäta periodiska skakningar
i vissa muskler. När djuren sedan ryggmärgsstimulerades med hjälp av den 
inopererade elektroden uppvisade de genomgående en betydande återhämtning
från de motoriska symptomen – exempelvis uppvisade möss en 26-faldig
förbättring i sin motoraktivitet då stimuleringen slogs på i förhållande
till i avslaget läget.

För att bättre förstå vad som kan förklara att djuren återfår motorisk
förmåga i samband med ryggmärgsstimulering implanterades ett flertal
elektroder i olika delar av hjärnan som anses vara av betydelse för
initiering av motorscheman. Det visade sig att den elektriska stimuleringen
försatte så väl motoriska delar av hjärnbarken som delar av de djupare
liggande basala ganglierna i ett tillstånd liknande det som i normala djur
leder fram till initiering av motorik. Flera studier kommer dock krävas för
att besvara hur detta skift uppstår och vilka nervkretsar som är av extra
stor betydelse.

Studien publicerades i Science den 20 mars:
 http://www.sciencemag.org/magazine.dtl

Referens:

Fuentes, R & Petersson, P et al. Spinal Cord Stimulation Restores Locomotion in Animal Models of Parkinson’s Disease, Science, vol 323, 2009.

Publicerad: 2009-03-20 Lunds Universitet